Det har nu gått 6 hela dagar sen operationen. Vilket betyder att jag inte sovit mer än två timmar på hela den tiden. Jag har inte ätit egentligen något under den tiden. Jag har prövat med allting. Soppa, potatimos, melon, mosad banan, smoothie, babymat, mjukt bröd dränkt i nån vätska, isglass, pankakor.... Det finns egentligen inget jag klarat av att äta. Har fått ner någon enstaka bit. Sen har döden knackat på. Har all in all ätit 4skivor medvurst. Två 0,5cm gånger 0,5cm melon. Fyra skedar potatismos med sås. Smoothie... Nope... Not a chance in hell. Har försökt med flera olika. Spenat soppa med ägg. Nja det har gått sådär.. Maximalt 6-7 skedar på 45 minuter. Med gråt och smärta och tårar har jag suttit och kämpat ner mat. Jag har gått ner 5-6kg redan i förrgår... Har inte vart på vågen sen dess.  Men det fåniga är ju att folk har naturliga behov som att bajsa!!! Jag har inte bajsat sen fredagen heller... Alts jädra 7 dagar sen jag har bajsat... Jag tror jag aldrig vänat ens på Julen lika mycket som jag väntat på det. Fast o andra sidan så tinar jag väl bort när och om det väl händer.  Vätska har jag tvingat i mig med jämna mellanrum. Inte bara med medicinen. Utan annars också. Det är så sjukt viktigt med vätska. Och gör det ont så gör det. Men det här ska ju inte sluta med att man ligger i dropp en vecka. Fast det hade säkert underlättat också! Och blir ju lördag imorgon "godisdag" hade räckt med en mentos i droppen! 😂🙈 

Dom ända vätskorna jag har fått ner är:

Vatten minst 1,5l om dagen(med våld om inte annat) 

En lite tjöckre mangosaft... Som såklart tog slut i matbutiken..

Oatlys mango apelsin mjölkdryck

Ljummen svart te med lite honung. (famos te, något hemligt som hon inte berättar vad det är för något😄)

Njie choklad protein och hallon vitchoklad protein dricka. Med sugrör.

Thats about it. Så har försökt få vätska i mig på löpande band för att inte svimma. Har jag lyckats med än så länge. Som svagast var jag dag 4-5 låg i sängen och bara skakade. Av trötthet, smärta, hunger antagligen också vätskebrist... 

Skulle aldrig ha klarat av detta ensam! Har fått vara hos Farmor och Farfar! Världens bästa dom två! ❤ Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar domhär två prickarna. 

Köpt mig mat, och gett mig kärlek nu höt under tiden jag mått som värst. Dom har sett till att jag har allting bra innan dom åkt till jobbet på morgonen. Väl hör hemma så låter dem mig vila, men så fort det händdr nåt kul så vöntar dom på att få komma in här och sätta sig intill mig och berätta nåt fjantigt som skett på tvn eller radion. ❤ så tacksam för er två! 

Farmor är en glad, ontänksam, älskvärd och den finaste personen jag känner! Farmor 82år tar hand om mig efter att hon vaknat klockan 4på morgonen för att koka gröt. Så man orkar på kontoret hela dagen. Hon ringer längs dagen och frågar ifall jag behöver något. Hon har jobbat hela sitt liv. Hon har varit med om krig, trakasserier, ensamhet, hon har begravt nästan alla dom viktigaste personerna i sitt liv. Och oberoende orkar hon varje gång hjäkpa mig, orkar le, och skratta. Ja ibland (ofta) kan det hönda att hon glömt bort att hon redan berättat en sak mellan 5-50gånger åt mig. Men varje gång vill jag lyssna på vad hon har att säga. Föratt det strålar en glädje från henne och hon är så himla glad över det hon berättar. Även om hon inte minns att hon berättat den saken för en halv timme sedan 🙈😁❤ 

Veckans bästa famo komentarer: 

Hördu mögelhals kan du komma och hjälpa till här lite! 😅

Carla du låter som en anka. Så varje gång jag säger nåt så svarar hon kvak kvak🦆

Carla har du slagits med någon under natten? För du ser ut som en tvättbjörn!

Carla: livet suger!!! Så kommer hon med ett sugrör och ler .. Men detta kanske kan hjälpa! ❤

 Hon finns alltid här för mig. Det finns nog ingen på denhär planeten som är lika stolt över mig! Vad jag än åstadkommer i livet så finns hon alltid där och stödjer mig. I gott och ont. Det är hon som torkar bort mina tårar och säger att allting ordnar sig! På sätt eller annat. Det är hon som varje gång är stark för en! Det är hon som är min Idol! ❤ tack att du finns Famo! Jag älskar dig! 

Men nu! Jag fick äntligen igår sätta piff och puff åt sidan(dvs kryckjävlarna)! Jag får stiga med full kroppsvikt på benet. Knät har läkt såpass bra på grund av att jag orkar rehabilitera det varje dag. Jag har fått en massa stöd av folk omkring mig! Och orkat tro på att jag kommer att kunna gå på det igen! Jag är endast den som kan se till att jag blir bra igen. Det är en lång process det hela! Men en färd här i livet som jag måste ta! Och som jag måste göra själv. Jag måste orka vara stark, skratta bort saker. Måste veta att jag inte kommer att kunna göra allt det jag vill. Inte nu men tålamod. Det gör sitt. Orka kämpa med knät. Orka kämpa med mitt eget psyke. Jag har aldrig i mitt liv viljat göra såhär mycket saker! Klättra, snowboarda, skida, springa, hoppa, skrinna, hoppa på trampolin osv. Vad som hälst jag vill röra på mig. Men jag kommer aldrig att kunna göra det ifall jag inte lyssnar på min egen kropp. Både prykiskt och fysiskt. Jag behöver domdär några personerna i mitt liv som tror på mig. Men mest av allt låste jag tro på mig själv. Jag kommer att klara detta. Om inte jag, så kommer ingen att göra det. Mitt liv har mer eller mindre varit en tragedi. Men jag orkar oberoende alltid skratta, alltid le och alltid peppa folk vidare! Men mest av allt alltid vara glad. Jag hittar nåt bra i allt skit jag någonsin gått igenom. Så när jag bestämt mig att jag ska klara av detta. Så finns det ingen eller inget som kan stoppa mig. Små steg i taget ska jag ta mig upp härifrån. 💪😊